Vilja Våga - 18 januari 2007 på Varbergs Teater
Fotograf Arne Persson / text Eva Leandersson

.
..............................................................................................................................................................................Helen Andersson, Ordförande
....................................................................................................................i Föreningen Qniv


130 inbjudna personer har kommit till Kick-Off för ett kvinnligt nätverk i Varberg.
Helén Andersson, ordförande och konferencier drar igång kvällen i 180 km/t.
Nu gäller det att hänga med!

En del steg är lätta att ta, som att ta sig tid att faktiskt vara med en sån här kväll.
Se till att man har en lucka i schema, kamma sig, ta sig till teatern i Varberg,
öppna dörren och gå in. Visst var det trevligt? Ja, det är ju det, bara man tar sig
tid att mötas. Ett annat steg, lite svårare att ta, är att ställa sig på scenen och tala
inför många andra... och så befriande när man väl gjort det. Självförtroendet växer,
rösten bär. Snart känns det inte svårt alls.

Ett ännu svårare steg är nog att våga nya vägar. Bryta upp, hitta ny kraft, satsa på
nytt, nytt jobb, nytt hus, ny karl, finna nya vänner fast man är 30, 40 eller 50 och 60
och allt känns osäkert. Då känns det himla inspirerande att träffas så här och utbyta
erfarenheter. Hur vågade du? Hur hittade du kraft?

. .
Kärstin Lindblom Sandqvist............. Jen Janzdotter.............. .Eva Fabry, RRC Gbg
....................................................................................................och sekreterare i NRC styrelse
....................................................................................................(Nationellt ResursCentrum)

Snart infinner sig frågan: Kvinnligt nätverk, ska det verkligen behövas? Ja, jag har
faktiskt ändrat åsikt de senaste åren. Kanske har det med åldern att göra, eller att
det faktiskt är så häftigt att ha förebilder i andra kvinnor. Framför allt kan de unga
tonårstjejerna idag tacka sin lyckliga stjärna att de får se på nära håll, kvinnligt företagande,
misslyckande och återhämtning. Detta tror jag är superviktigt!! Det är mycket som
görs i det tysta och vi behöver bli bättre på att ta för oss i spaltmetrarna och i debatten.

Jag kom ihåg en artikel i HN där Kerstin Paradis Gustafsson ondgjorde sig över
de fula byggnaderna i Varbergs utkanter som minsann inte var nån välkomnande
syn för besökare. Det är ju helt rätt! Man har inte tänkt på det förut bara,
förfulningstrenden är så utbredd och vanlig att man bara accepterar.
Åh så skönt att någon bryr sig om skönheten också, estetiska värden.

...
......Marianne Schönning................ Eva Törnqvist Nyman......... .Paradis Kerstin Gustavsson
................................................................ musiker .........

Eller Marianne Schönning som skärskådar våra klädgarderober och hjälper oss att förstå hur
destruktivt det är att alltid klä sig i svart. Man klär sig i svart när man vill vara snygg.
Ja det är ju också helt sjukt. Jag kollar min egen garderob, ¾ svart. Någonstans har
jag fått lära mig att färger har betydelse. En glömd kunskap som jag nu blir påmind om.
Jag tror också det inte finns så mycket färg på damkläder nuförtiden. Men jag ska
inte skylla ifrån mig... det finns ju faktiskt batik! In med färgernas magi!!

Jag minns också tjejen, biologen som berättade om att hon ordnade fladdermusguidningar
i skogen. Utrustade med avancerad teknisk apparatur ger vi oss ut i skogens beckmörker
för att komma nära de små liven. Att bara komma på en sån sak? Det är helt underbart,
vilken härlig affärsidé! Mycket kärlek till natur och djur gömmer sig bakom ett sådant
initiativ! Var anmäler man sig föresten? Lägg genast ut en länk på Qnivs hemsida!

....
......Camilla Simmens.......................... Marita Nilsson...................... .Heléne Björklund

Förövrigt, vi kvinnor är med precis överallt! Fortplantning, födelse, mat, uppfostran, urskillning,
intuition och klokskap. Vi har stor inverkan på samhällena vi lever i. Och vi arbetar i det
tysta, målmedvetna och förvissade om vår egen kraft. När mamma är död, sörjer vi färdigt,
sedan tar vi hennes spjut och pilbåge (eller dagböckerna, smyckena och de varma ullsockarna)
och låter livet växa vidare.

. .
.....Cynthia Torstensson...................... Marika och Helen.................... .Viola Claesson
Globalt Nätverk Falkenberg........... ”Vårt kök i Glommen”.........Regionalt Resurs Centrum
..............................................................................................................(RRC) Halland

Eller som Helen Andersson (fd Torsåsens kyckling) sa: Jag gick inte i väggen, jag gick genom den!
Så är det nog. Vi har ett medfött skydd (och alldeles säkert byggt av mycket kärlek) som
tål smällar. Så det är bara att uppdatera intuitionen, ge järnet och kasta sig framåt.
Det löser sig alltid. Du överlever kvinna! Helen guidar oss vidare med sin livsvisdom:
Det är väl inget fel på män, jag är inne på min fjärde!!. Hon berättar om kycklingföretagets
uppgång och fall, i ord som berör. Hon vågade, hon tog smällar och det gick åt pipan och hon
kom ut på andra sidan med massor av erfarenheter. Och med självdistans och humor bjuder
hon på sig själv om och om igen.

Anne Andrén markerar vikten av att sluta tänka bidrag till projekt och istället använda ord
som finansiering. Höja ribban i det egna medvetandet och börja ställa krav på rätt nivåer.
Våga gå högre upp! Utnyttja möjligheterna att faktiskt ta fysisk kontakt med nyckelpersoner,
politiker, beslutsfattare. Annes tydliga formuleringar går rätt in. Men så är hon också
projektledare för den här kvinnliga flottan som seglar upp i Varberg.

. .
..........Anne Andrén............................ Inger Karlsson....................... .Annette Wallin
.........projektledare........................... ordförande (RRC)..........................musiker
....Resursbank QHalland...............Regionalt Resurs Centrum

Kvinna efter kvinna intar scenen och bjuder på sig själv. Berättar den egna historien,
karriären, kärleken, drömmen. Om min dotter skulle se mig nu, skulle hon svimma säger
en företagare om sin scendebut. Klokskapen och galenskapen går hand i hand.
Vikten av att älska båda blir tydlig. Generationers kvinnor har allt gemensamt.
Och humorn förgyller vardagsslitet. Och musiken, som förgyllde denna kvällen! framförd
av Anette Wallin (fiol) och Eva Törnqvist Nyman (sång)

Textilkonstnärinnan Kerstin Paradis Gustavsson avslutar kvällen med att berätta om en
gammal tradition hon stött på under sina resor i världen. Utmed en väg kunde man plötsligt
få se ett träd fullt av tygremsor. Kerstin berättar att det är kvinnor som stannat till, bett en bön,
rivit en tråd eller tygflik, kanske från kläderna och sedan fäst dem i trädet. Där hängde de
sedan som ett minne över alla mödrars omsorger, glädjeämnen, farhågor och kärlek.

...................

Vi går ALLA upp på scenen och tar ett tygband från en korg och fäster i ett vackert stiliserat
träd som står där. Känslan blir smått magisk. Jag tänker att vi inte har många traditioner
och ceremonier kvar i vårt samhälle, så det är så härligt att få vara med om detta ögonblick.
Systerskap!!

Qniv – kvinnligt nätverk i Varberg. Nu tar vi ansvaret för att bygga framtiden med bra och
hållbara idéer. Här finns plats för alla initiativ. En regnbåge av vackra färger. Nu finns här
så många kreativa krafter att det blir svårt att fly undan och tänka ”lilla jag, vad kan lilla
jag åstadkomma” Nu finns här en hel arsenal av människor som är ”på” och ”på väg”
Nu tar vi på oss samurajbyxorna och slipar svärden. Våren kommer och ett spännande år
ligger framför oss. Vad som helst kan hända.

.

//Det går en människa på vägen
bär stenar till en bro
spänner valv och bågar av sin barnatro
Det strömmar under ytan
sju stjärnor i ett stråk
sju stenar i en cirkel
sju sjömän i en båt

Det växer blommor i ett dike
vid ett vägskäl längre fram
med allt som finns att välja för en vandringsman
Det viskar om ett minne
sju systrar vid ett bord
sju kvinnor i en ringdans
sju drömmar i en flod

Det går ett barn in under träden
trär smultron på ett strå
ett månskensbarn med solskensben
i en guldförgylld berså
Det strömmar under ytan
sju minnen i en brunn
sju grenar möts i mitten
sju smultron i en mun! //

Dikt av Eva Leandersson
www.evalea.se
eva@evalea.se