Projekt Vilja Våga
 
 
 
Musselbanken
Qnivs Idéseminarium 2009
Företagar Catwalk
Kulturprojektgruppen
Kvinnor i Fören
Ett annorlunda Gästabud
Affärsutveckling
Vilja Våga - Kick off för Qniv
Verksamhetsledarutbildning
 

 

 

 

 

 

Vilja Våga - 18 januari 2007 på Varbergs Teater
Fotograf Arne Persson / text Eva Leandersson

 
Helen Andersson

130 inbjudna personer har kommit till Kick-Off för ett kvinnligt nätverk i Varberg. Helén Andersson, ordförande och konferencier drar igång kvällen i 180 km/t.
Nu gäller det att hänga med!

En del steg är lätta att ta, som att ta sig tid att faktiskt vara med en sån här kväll.
Se till att man har en lucka i schema, kamma sig, ta sig till teatern i Varberg,
öppna dörren och gå in. Visst var det trevligt? Ja, det är ju det, bara man tar sig
tid att mötas. Ett annat steg, lite svårare att ta, är att ställa sig på scenen och tala
inför många andra... och så befriande när man väl gjort det.
Självförtroendet växer, rösten bär. Snart känns det inte svårt alls.

Ett ännu svårare steg är nog att våga nya vägar. Bryta upp, hitta ny kraft, satsa på
nytt, nytt jobb, nytt hus, ny karl, finna nya vänner fast man är 30, 40 eller 50 och 60
och allt känns osäkert. Då känns det himla inspirerande att träffas så här och
utbyta erfarenheter. Hur vågade du? Hur hittade du kraft?

Kärstin Lindblom Sandqvist
Jen Janzdotter
Eva Fabry, RRC, sekr. i NRC styrelse (Nationellt ResursCentrum)

Snart infinner sig frågan: Kvinnligt nätverk, ska det verkligen behövas? Ja, jag har
faktiskt ändrat åsikt de senaste åren. Kanske har det med åldern att göra, eller att
det faktiskt är så häftigt att ha förebilder i andra kvinnor. Framför allt kan de unga
tonårstjejerna idag tacka sin lyckliga stjärna att de får se på nära håll, kvinnligt företagande, misslyckande och återhämtning. Detta tror jag är superviktigt!!
Det är mycket som görs i det tysta och vi behöver bli bättre på att ta för oss i spaltmetrarna och i debatten.

Jag kom ihåg en artikel i HN där Kerstin Paradis Gustafsson ondgjorde sig över
de fula byggnaderna i Varbergs utkanter som minsann inte var nån välkomnande
syn för besökare. Det är ju helt rätt! Man har inte tänkt på det förut bara,
förfulningstrenden är så utbredd och vanlig att man bara accepterar.
Åh så skönt att någon bryr sig om skönheten också, estetiska värden.

Marianne Schönning
Eva Törnqvist Nyman, musiker
Paradis Kerstin Gustavsson

Eller Marianne Schönning som skärskådar våra klädgarderober och hjälper oss
att förstå hur destruktivt det är att alltid klä sig i svart. Man klär sig i svart när man
vill vara snygg. Ja det är ju också helt sjukt. Kollar min egen garderob, ¾ svart. Någonstans har jag fått lära mig att färger har betydelse. En glömd kunskap
som jag nu blir påmind om. Jag tror också det inte finns så mycket färg på damkläder nuförtiden. Men jag ska inte skylla ifrån mig...
det finns ju faktiskt batik! In med färgernas magi!!

Jag minns också tjejen, biologen som berättade om att hon ordnade fladdermusguidningar i skogen. Utrustade med avancerad teknisk apparatur
ger vi oss ut i skogens beckmörker för att komma nära de små liven. Att bara komma på en sån sak? Det är helt underbart, vilken härlig affärsidé!
Mycket kärlek till natur och djur gömmer sig bakom ett sådant initiativ!
Var anmäler man sig föresten? Lägg genast ut en länk på Qnivs hemsida!

Camilla Simmens
Marita Nilsson
Heléne Björklund

Förövrigt, vi kvinnor är med precis överallt! Fortplantning, födelse, mat,
uppfostran, urskillning, intuition och klokskap. Vi har stor inverkan på
samhällena vi lever i. Och vi arbetar i det tysta, målmedvetna och
förvissade om vår egen kraft. När mamma är död, sörjer vi färdigt,
sedan tar vi hennes spjut och pilbåge (eller dagböckerna, smyckena
och de varma ullsockarna) och låter livet växa vidare.

Cynthia Torstensson, Globalt Nätverk Falkenberg
Marika och Helen
”Vårt kök i Glommen”
Viola Claesson
Regionalt Resurs Centrum, (RRC) Halland

Eller som Helen Andersson (fd Torsåsens kyckling) sa: Jag gick inte i väggen,
jag gick genom den! Så är det nog. Vi har ett medfött skydd (och alldeles
säkert byggt av mycket kärlek) som tål smällar. Så det är bara att uppdatera intuitionen, ge järnet och kasta sig framåt. Det löser sig alltid. Du överlever kvinna! Helen guidar oss vidare med sin livsvisdom: Det är väl inget fel på män,
jag är inne på min fjärde!!. Hon berättar om kycklingföretagets uppgång
och fall, i ord som berör. Hon vågade, hon tog smällar och det gick åt pipan
och hon kom ut på andra sidan med massor av erfarenheter.
Och med självdistans och humor bjuder hon på sig själv om och om igen.

Anne Andrén markerar vikten av att sluta tänka bidrag till projekt och istället använda ord som finansiering. Höja ribban i det egna medvetandet och börja
ställa krav på rätt nivåer. Våga gå högre upp! Utnyttja möjligheterna att faktiskt
ta fysisk kontakt med nyckelpersoner, politiker, beslutsfattare. Annes tydliga formuleringar går rätt in. Men så är hon också projektledare för den här
kvinnliga flottan som seglar upp i Varberg.

Anne Andrén, projek-
ledare, Resursbank
QHalland
Inger Karlsson
ordförande (RRC)
Regionalt Resurs Centrum
Annette Wallin
musiker

Kvinna efter kvinna intar scenen och bjuder på sig själv. Berättar den egna
historien, karriären, kärleken, drömmen. Om min dotter skulle se mig nu,
skulle hon svimma säger en företagare om sin scendebut. Klokskapen och galenskapen går hand i hand. Vikten av att älska båda blir tydlig.
Generationers kvinnor har allt gemensamt.
Och humorn förgyller vardagsslitet. Och musiken, som förgyllde denna kvällen! framförd av Anette Wallin (fiol) och Eva Törnqvist Nyman (sång)

Textilkonstnärinnan Kerstin Paradis Gustavsson avslutar kvällen med att berätta om en gammal tradition hon stött på under sina resor i världen. Utmed en väg kunde man plötsligt få se ett träd fullt av tygremsor. Kerstin berättar att det är kvinnor som stannat till, bett en bön, rivit en tråd eller tygflik, kanske från kläderna och sedan
fäst dem i trädet. Där hängde de sedan som ett minne över alla mödrars omsorger, glädjeämnen, farhågor och kärlek.

Vi går ALLA upp på scenen och tar ett tygband från en korg och fäster i ett
vackert stiliserat träd som står där. Känslan blir smått magisk. Jag tänker att vi
inte har många traditioner och ceremonier kvar i vårt samhälle, så det är
så härligt att få vara med om detta ögonblick. Systerskap!!

Qniv – kvinnligt nätverk i Varberg. Nu tar vi ansvaret för att bygga framtiden
med bra och hållbara idéer. Här finns plats för alla initiativ. En regnbåge av
vackra färger. Nu finns här så många kreativa krafter att det blir svårt att fly
undan och tänka ”lilla jag, vad kan lilla jag åstadkomma” Nu finns här en hel arsenal av människor som är ”på” och ”på väg” Nu tar vi på oss samurajbyxorna och slipar svärden. Våren kommer och ett spännande år ligger framför oss.
Vad som helst kan hända.

.

//Det går en människa på vägen
bär stenar till en bro
spänner valv och bågar av sin barnatro
Det strömmar under ytan
sju stjärnor i ett stråk
sju stenar i en cirkel
sju sjömän i en båt

Det växer blommor i ett dike
vid ett vägskäl längre fram
med allt som finns att välja för en vandringsman
Det viskar om ett minne
sju systrar vid ett bord
sju kvinnor i en ringdans
sju drömmar i en flod

Det går ett barn in under träden
trär smultron på ett strå
ett månskensbarn med solskensben
i en guldförgylld berså
Det strömmar under ytan
sju minnen i en brunn
sju grenar möts i mitten
sju smultron i en mun! //

Dikt av Eva Leandersson
www.evalea.se
eva@evalea.se